Omakub - Omarchy

Tidig estetik

The Omakub desktop: GNOME overview with a misty forest wallpaper, dock, and workspaces — Det finns gränser för vad man kan göra med GNOME, men jag gjorde vad jag kunde.

Neovim and a terminal running inside Zellij, showing the Omakub file tree — Neovim och Zellij direkt från start.

The omakub theme command in a terminal, with the Omakub ASCII banner — Redan då kunde ett kommando byta tema i flera appar.

Vägen till Omarchy

Omakub bevisade tesen: ge utvecklare ett vackert, komplett Linux direkt så kommer de! Tiotusentals gjorde det.

Men det hittade också taket. Omakub var ett lager med bestämda åsikter ovanpå Ubuntu och GNOME, och de har starka egna åsikter. Idéerna jag verkligen brydde mig om – automatiskt placerade fönster, allt på tangentbordet, ett system där terminalen är universums mittpunkt – kämpade hela tiden mot plattformen i stället för att växa fram ur den.

Så omakase flyttade från Ubuntu till Arch, från GNOME till Hyprland, och blev Omarchy. Inte ett lager ovanpå någon annans distribution, utan hela måltiden. Allt som Omakub strävade efter, utan att först be någon om lov.

Ålderdomshemmet är bemannat

Omakub självt har nu pensionerats. Kodförråden är arkiverade på GitHub – omakub och omakub-site. Men bra idéer går inte i pension, de förgrenas! Omabuntu är en gemenskapsdriven fork som fortsätter på omakase-Ubuntu-spåret. Om Arch är ett för stort steg och Ubuntu känns som hemma är det dit du ska gå.

Tack till alla som körde det, bidrog till det och visade upp sina skrivbord. Omakub gick så att Omarchy kunde springa.